Jag blev ställd i eran kö i över 4,5 timme med ett 2-årigt, febrigt barn i famnen. Kan det verkligen kallas akutmottag? Vi följde alla spelets regler; kontaktade sjukvårdsupplysningen, blev vidarekopplat till giftinformationscentralen som slutligen rådde oss att omedelbart ta barnet till Astrid Lingrens barnakut för snabb utredning. Ändå presterar ni att låta barnet vänta i timmar på att få träffa en läkare. Kl 20:30 bedömde jag situationen så ohållbar att jag tog med barnet hem, utan att få träffat läkare. Då hade jag i flera omgångar fått veta att jag kommer in, inom en timme.
Jag förstår att ni måste prioritera dom svåraste fallen och att situationen kan ändra sig under tiden. Men jag kan inte förstå eller acceptera att ni felbedömer så illa att små barn tvingas sitta å vänta en halv arbetsdag - på en akutmottagning! Jag förväntar mig en förklaring till varför detta kan tillåtas.
Samtidigt är det ytterst oroande att era mottagande sköterskor omedelbart (efter snabb-bläddring i FASS) konstaterar att giften nu är ur kroppen och att behandling eller undersökning är onödig. Först när jag refererar till giftinformationscentralens råd, så beslutas att läkare bör träffas och att blodprov skall tas. Det här låter mycket riskfylld. Förväntar ni att patienterna skall argumentera med er för att rätt behandling skall ges?
När jag valde att lämna mottagningen så får jag i en vänlig och totalt bekymmerslös ton information om å hämta barnets journal och ta den till kassan så at jag skall få patientavgiften tillbaka. Tack för dom 120 kronorna (kanske ni med lika stor glädje betalar tillbaka parkeringsavgiften och en förlorad arbetsdag).
Eran egna anställda beklagar att situationen är som den är och uttrycker önskan om flera läkare. Men ingen ställer några frågor vid att jag lämnar er mottagning med ett barn som, enligt sjukvårdsupplysningen, giftinformationscentralen och slutligen era egna experter - bör och skall träffa en specialistläkare.
Nu är vi hemma, barnet sover, men vi är oroliga över att inte veta hur tillståndet är. Vi har gjort vad vi kan, men har misslyckats med att få kvalificerad vård. Vi trodde att Astrid Lindgrens akutmottagning, trots all negativ publicitet, ändå var ett tryggt ställe att komma till. Jag förväntar att ni återkommer och talar om för oss hur allvarlig ni anser att en sjukdomsbild skall vara för att det skall kvalificera för akut vård för barn under två år.
